Ensamhet
Ensamhet? Ensamheten var min frihet. Den gav mig en paus, en chans att andas och pusta ut. Den var efterlängtad då, då när frihet inte existerade pågrund av alla måsten och trycket från omgivningen.
Nu? Den kväver mig. Ensamheten bränner mig långsamt från insidan.
Den ger mig inte längre frihet, den sätter kedjor runt mina fötter och tyngder kring min hals. Den får mig att gråta tårar jag inte visste jag hade kvar.
Min kropp är mitt fängelse, min tid mitt straff. Jag orkar inte tänka, jag vill inte vara själv. Jag är beroende av närhet. Jag vill inte lämnas ensam med mig själv. Jag förvandlas sakta till någon jag aldrig varit.
Min styrka bryts ned, min ångest stärks.
Jag vill så mycket, men allt känns så långt borta. Jag är begränsad.
Jag är en börda..
Nu? Den kväver mig. Ensamheten bränner mig långsamt från insidan.
Den ger mig inte längre frihet, den sätter kedjor runt mina fötter och tyngder kring min hals. Den får mig att gråta tårar jag inte visste jag hade kvar.
Min kropp är mitt fängelse, min tid mitt straff. Jag orkar inte tänka, jag vill inte vara själv. Jag är beroende av närhet. Jag vill inte lämnas ensam med mig själv. Jag förvandlas sakta till någon jag aldrig varit.
Min styrka bryts ned, min ångest stärks.
Jag vill så mycket, men allt känns så långt borta. Jag är begränsad.
Jag är en börda..
