Dagens musiktips!
Change
Har jag sagt vad jag ska göra föresten? Gastric Bypas heter det, GBP kort och gott. Har kämpat med min vikt hela mitt liv och det har liksom inte funkat för mig. Herregud, jag gick hos en dietist när jag bara var 7 år.. vad säger det er? Jo jag har PROBLEM med min vikt..
Men nu ska det bli ändring förhoppningsvis =)
Har inte ens börjat att möblera om idag.. går och tittar och vet hur jag vill ha det, men jag flyttar inte på nått iaf =) haha.. Men det kommer väl. Får väl ta Dennis till hjälp när han kommer hem.
Idag är det jättefint väder ute, dock väldigt kallt. -20 grader.. brrr!! men är det vinter så är det väl. Snart är det lucia med.. tiden går så fort.
Tror jag ska grejja lite med garderoberna iaf och flytta över kläder.
Höres senare!!
The new beginning
Vi börjar om helt enkelt, tar det från början ,en dag i taget.
Ute är det nu -19 grader och snön lyser vit från mark, träd och tak. Det är vinter med allt som hör till. Har haft mycket tid att fundera på sistone och det har Dennis också haft. Imorrn ska jag gå upp tidigt för att ringa till kirirgen på USÖ och höra hur det går med min operation. Förmodligen har det väl inte hänt ett dugg.
Jag är allra mest rädd för att det har blivit nått fel och att jag måste börja om igen, ta all om igen och att jag måste vänta ännu längre på att få börja mitt nya liv som jag så desperat längtar efter.
Har ju ännu inte fått räkningen från informationsmötet så.. jag är orolig. Men jag ska iaf ringa och höra istället för att bara sitta här och vänta.
Dennis har funderat mer och mer på vad han vill jobba med och har kommit fram till att han vill ge branjouren ett försök. Visst, jag kommer oroa mig till döds varje gång sökaren piper och han försvinner i natten för att hjälpa någon annan i nöd. Men jag har sagt det att trivs han med det så ska han ju fortsätta med det, det är bara bra om han hittar något han trivs med, Vestas är väl inte så poppis. Men det är ju ett ärligt dagsverke iaf just för stunden. Vem vet.. Dennis kanske får mersmak från branmanna yrket? Det återstår att se =)
Klockan slog precis om till 00:00.. sitter just nu med hörlurarna på och lyssnar på rihanna.. Dennis sitter i spelrummet och spelar nått spel. Ska snart lägga oss eftersom hans ka upp klockan 05:30 och iväg till Vestas för ännu en dag bland smältungnar, skålmaskiner och tunga nav.. Själv så ska jag ju som sagt upp och ringa till kirurgen, men jag ska även möblera om i lägenheten. Tror det kommer bli bra till slut.
Men nu ska jag gå ut på balkongen och ta en rök i denna bistra kyla och sedan kolla om Dennis är reda för att lägga sig.
Ska försöka ta tag i bloggandet igen, tror jag behöver det =/ men mer om det senare..
Natti natt !!
Ensamhet
Nu? Den kväver mig. Ensamheten bränner mig långsamt från insidan.
Den ger mig inte längre frihet, den sätter kedjor runt mina fötter och tyngder kring min hals. Den får mig att gråta tårar jag inte visste jag hade kvar.
Min kropp är mitt fängelse, min tid mitt straff. Jag orkar inte tänka, jag vill inte vara själv. Jag är beroende av närhet. Jag vill inte lämnas ensam med mig själv. Jag förvandlas sakta till någon jag aldrig varit.
Min styrka bryts ned, min ångest stärks.
Jag vill så mycket, men allt känns så långt borta. Jag är begränsad.
Jag är en börda..
When it all falls down
En ny dag börjar sakta ta form, det ljusnar utanför mitt fönster och mina ögon känns grusiga. Borde sova snart men sitter och tänker på lite saker. Tittat på ett hus idag, väldigt vackert läge och man kände den där lugna, varma känslan av att.. här, här vill jag bo. Men de ville helst sälja det då de skulle flytta ganska långt bort. Visst vill jag ha det men jag vill inte ha ett så stort lån hängandes över mig när jag är blott 20 år och Dennis bara 26. det känns inte rätt.. men vi får se. Dennis ska prata med banken imorgon och se vad de säger först och främst innan man behöver grubbla alltför mycket och ta ställning.
Sen är det ju den eviga påminelsen om att jag är jag.. min kropp. Känner igen den allt mindre för var dag som går. Jag har ständigt ont, i rygg, nacke, fötter som svullnar.. Jag undrar bara när detta ska få ett slut. När jag ska jag få leva igen?
Väntar fortfarande på en kallelse till doktorn men den lyser med sin frånvaro. Dock är jag medveten om att det kan ta 2 år.. Tanken känns inte så välkomnad, men det är ju som det är. Har dock börjat bli resistent mot voltaren.
Snart midsommar också, herregud vad tiden går fort. Snart går vi mot märkare tider igen. Dock saknar jag vintern lite redan nu. Snö som glittrar, kallt och snöyra. Sitta inne under en filt med tända ljus, dricka något varmt och mysa med sin älskade. =)
Men sommaren är den finaste tiden ändå. Man har så många fler möjligheter då..
Borde sluta skriva nu, gå och lägga mig. Men jag ska nog glo lite på nån film på datorn först. upp i tid imorrn och ringa sjukan...
God natt alla!
jag behöver dig
Det har varit mycket nu ett tag igen, men det är väl inget som man inte kan hantera. Så mycket som både dennis och jag har gått igenom så borde man vara härdad men ändå så blir man tagen på sängen varje gång det är något.
Ännu har jag inte fått någon tid till enskilt läkarbesök och det börjar bli jobbigt att vänta, vill veta och kunna förbereda mig lite. Vill att det ska bli av så snabbt som möjligt nu men ändå inte.
Jag tänker hela tiden, tänker på de där pappren som ligger i byrålådan från fonus. Ska jag fylla i dem? Ska jag vänta? Jag vill fylla i dem men jag kan inte.
Blir så ledsen iband, vill bara hitta ett hörn där ljuset inte når mig och gråta. Vill falla ihop i min mors armar men finner henne inte. Hon finns ju inte längre här vid min sida... 22/6 för 11 år sedan så förvann hon så snabbt.
Jag behöver min mamma.. *gråter*
Livet har kommit att bli komplicerat, så mycket grupperingar och så många frågor som hänger löst i luften utan att bli besvarade.
Men jag är glad över att ha funnit den del av mig som varit icke existerande så länge nu. Alla de mina, min släkt, min familj. Jag visste inte att så underbara människor kunde finnas. Ännu mindre kunde jag veta att de var mina. Jag kan känna att mamma lever kvar i alla dom som var hennes familj. Jag älskar er alla, minst lika mycket som jag älskade mamma.
Mamma var mitt allt, och det togs ifrån mig.
Men nu är ni här i mitt liv och jag vill aldrig förlora er igen. Lova mig det?!
Det har varit en varm vecka och otroligt fint sommarväder, men nu så börjar det mulna på utanför mitt fönster. Känns skänt iofs för då slipper jag lida för värmen. Min kropp klarar itne av det. Så nu sitter jag och njuter av svalkan som letar sig in genom mitt öppna fönster. Känns lite kvavt i luften ändå.
Dennis är på jobbet och jag sitter här.. som vanligt. Men idag tog jag bloggen och samlade lite tankar. behöver få ur mig orden som trängs och bränner.
The big day
Imorgon är det då dags.. en del av mig vill bara hitta på nått, ljuga, säga att jag är sjuk och inte kan komma. Pallar inte nerverna. Visst herregud det är ett samtal med en läkare. Men det är stort när man slår ut det på det hela. Vad det leder till.
Anledningen jag är nervös är för att jag inte vet hur läkaren är och om de kan neka mig? Det skulle ge mig större ångest än vad operationen skulle göra.
12 timmar kvar nu.. undrar om jag kommer sova inatt?
Har redan sagt att jag inte vill att dennis ska följa med in. Det blir lättare om jag gör det här själv. för har man någon annan med sig så brukar det alltid bli så att man inte kan köra en rak dialog mellan läkaren utan att det blir frågor och sånt.
Frågorna kan vi ta sen.. när jag fått ett ja eller nej. Ska hursom helst ha ett läkarintyg imorrn och därmed basta!
idag har jag kännt mig lite lagom effektiv. fixat och donat här hemma och varvat med vila. Vill hålla igång lite grann iaf så jag inte kan tänka för mycket.
Var ju inget bra väder idag så blev aldrig att jag gick ut nått och grejja på gården. Har tänkt mig fixa lite i rabatterna iaf nu till helgen när det ska bli fint. Har inget direkt att sätta ut just nu men vill ha en ogräsfri och snygg rabatt iaf ju.
påsk är det också nu till helgen.. orkar inte med det. har inget påskpynt för det första, inga speciella dukar eller gardiner och vi har inte råd att köpa nå heller så det blir en påskfri påsk kan man väl kanske säga. Kanske lika skönt det. Jag vet inte.
Städa lär jag väl få göra iaf kan jag tro. Katthår och skräp på golvet.
Snart dags för mig att fylla 20 år. Känns inte alls särskilt spännande faktiskt. Har liksom tappat lite av festsinnet. kanske för att jag inte trivs med mig själv just nu. men ska väl iaf ha nån slags fest. men inte så att jag är överdrivet entusiastisk.
Förresten så kan jag ju anteckan också att det åskade för första gången i år den 27:e mars.. höll på att smälla av :O Frontåska som tur var.. de är kraftiga som ett riktigt åskväder men det varar inte lika länge och det var jag glad för. men lite kul dock.. att det åska så tidigt på våren. Kändes knepigt med tanke på all snö som låg på marken fortfarande. Nu vet man iaf att det är vår!
Skriet från vildmarken
Idag har vi inte gjort så mycket förutom att åka och inhandla snus och ciggaretter. De hade dock inte korta pall mall i limpa så det fick bli nå nytt de hade fått in. Paramount hette de visst och kosta bara 37:- asken så det var väl okej. Smakade inte direkt så mycket annorlunda heller så det funkar.
Natten till idag var lite knepig. Vaknade strax före 4 av ett djurläta utanför fönstret och ignorerade det först men eftersomd det fortsatte och lät så nära så gick jag upp och tittade ut men såg inget. Fick sedan höra av min syster att det var en kattuggla, inom folktron mer känd som dödsugglan. Tydligen så sägs det inom den gamla folktron att om en uggla ger sitt läta vid bostadshus på natten så bebådar den dödsfall.
Detta gav mig dock lite rysningar när jag sökte upp infon på nätet eftersom att den var precis i skogsbrynet bakom våra grannar mittemot oss. Den var ju så nära liksom :O Inte mysigt, speciellt inte om man är vidskeplig som jag är.
Haha, lite komiskt, eller ja komsikt kanske man inte ska säga, men mitt vita arkiv kom idag. Papprena som man ska fylla i om huruvida man vill ha sin begravning. Tankarna går ju.. Men jag har dock inte planerat nån gråtfest på min bekostnad riktigt än. Så mycket kvar att hinna med.
Nästa vecka är det ju påsk med.. Hmm , inte riktigt kommit så långt i mina planeringar ännu. tror dock inte att det kommer bli något speciellt då. Inte som jag vet nu iaf.
Men herregud, katterna har highlife och är tokiga. Alltid på kvällar och nätter. Precis som om de känner på sig att man inte orkar med sånt just då.
Älskling ligger i sängen och spelar spel, jag sitter och slösurfar på nätet och spelar spel på FB. Mycket roligare än så är det inte just nu men jag är för trött också för att engagera mig i nått så det känns lite lagom att bara sitta här nu.
Ska väl snart gå in jag med och lägga mig i sängen, slå på nån halvtaskig film och nanna kudde. I helgen blir det lungt. Kanske nån visit från tony. Känns också lite lagom seriöst för en helg. Helt slut som artist...
A milliondollar baby
Just nu sitter jag och dricket vatten, det var bett i soppan =) Precis så där lagom som det ska vara.
Älskling ligger i sängen och spelar spel och vi ska väl lägga oss om en stund eftersom han går upp klockan 5 på morgonen. Jag sover ju som aldrig förr vid den tiden. Vi brukar dock kolla på en film i sängen innan vi somnar för då kan jag också somna någorlunda i tid. vilket känns bra eftersom jag annars brukar bli sittandes uppe till 4 eller tills han går upp.
Satt och räknade ihop räkningarna idag och det är alltid surt, vi ska väl klara oss denna månad också, det gör vi alltid på ett eller annat sätt. Men nästa månad så får bruksarbetarna en bonus och den är välkommen. För alltid är det pengar som ska göra en på dåligt humör. Vissa dagar så har man ju funderat på varför vi ska bo så stort som vi gör, vi skulle ju kunna spara pengar på att ta nått mindre som inte kostar så mycket i hyra. Men samtidigt så är det såhär jag/vi alltid har velat bo. Stora ytor, stor tomt, garage. hyran som vi har är inte dyr egentligen om man ser på hur stort det är och uppvärmningen och så. Fördelarna är ju fler än nackdelarna med vårat hus. Så det får gå.
jag hoppas ju bara på att jag ska få bidraget godkänt av försäkringskassan så det blir lite extra pengar och att operationen kan bli av inom en rimlig framtid så jag kan börja jobba sen. För det känns tungt att klaga på räkningar och pengarna som nätt och jämt går ihop vissa månader, när man vet att det är Dennis som faktiskt arbetar och håller ihop det här. ibland känner jag mig som ett stort problem.
Men samtidigt så spelar det ingen roll. Pengar är ju inte det viktigaste här i livet. Det är min kärlek och våra kärleksbarn (katterna). Vi klarar allt! Vi är ju familjen Bergström/Persson för bövelen!!
We can make it if we try
Får väl börja bli lite mer konsekvent med bloggen och skriva och uppdatera. kan kännas skönt senare att se tillbaka (om det blir som jag vill).
Idag så har jag kontaktat försäkringskassan och ordnat med papper om aktivitetsersättning. Hon kunde inte säga om jag skulle komma att bli beviljad men hon skulle skicka papper som jag ska skicka tillbaka när jag fått mitt läkarintyg. Så jag hoppas och håller bägge tummarna för det skulle underlätta en del senare om jag kan få bidrag när jag inte är arbetsför.
fick min kallelse idag också till läkaren och jag tycker inte det kan gå fort nog tills nästa torsdag. Jag hoppas han är bra, josef hette han visst. Jag är orolig på samma gång, att de ska kunna neka mig det här. Men ändå, jag vet ju att jag egentligen inte kan bli nekad eftersom det är som det är med mig och min vikt nu. oron finns ju alltid oavsett. Men jag tror på att det kommer gå vägen =)
Bara nu när jag tagit första steget ut i det okända, det som jag sålänge har velat undvika, så känns det så mycket lättare. jag tror banne mig att det nu finns en gnutta livsglädje med i bilden =) Jag har alltid gömt mig bakom min vikt, försvunnit i mina kläder som ska "dölja" mig. Men jag behöver det här, jag kan nog inte poängtera hur mycket det här skulle betyda för mig.
Visst tar jag en risk, det är inte smärtfritt, men den risken är fortfarande mindre än om man ser på vart jag kanske skulle befinna mig om 5-10 år.
Dennis tar det bra det här med vad som komma skall. Han är ju såklart orolig men det är min Dennis alltid när det gäller mig =) He is everything i ever wanted and all i ever need <3
Ska snart gå och lägga mig tror jag, somnade ju så sent inatt så jag hoppas på att jag ska kunna somna lite tidigare idag. Så drygt att sitta uppe på nätterna och sen sova in på halva dan.
Morgondagen.. är du för mig?
Tony kom på kaffe förut och spelade lite wii med Dennis. Jag gav mig inte in i det denna gången för jag fick sån magvärk och sen kom mensen som på posten.. Suck.. men det är inget jag ska klaga på egentligen, har sån oregelbunden mens och ärligt talat så trodde jag inte att jag kunde få mens längre. Men tydligen så kan jag det. Vilket är skönt.
Har heller inte fått nått svar från vårdcentralen ännu så på måndag så får jag väl ringa dit om jag inte får nått mail under dagen. Måste få detta ur världen snart så jag kan börja leva igen. För just nu.. så finns jag bara.
Dennis stöttar mig i allt, det vet jag, men det är så jobbigt. Min vikt har alltid varit ett problem och nu har den faktiskt gett mig fysiska problem. Min rygg klarar inte det jag alltid klarat, mina fötter svullnar och mina knän hänger inte med alltid. Det finns ingen annan återvändo och jag har tagit reda på allt som går att ta reda på om det här med operation och det tycker jag att man borde innan man ens börja fundera på metoden. Så mkt före, under och efter som ska göras. Det är ingen lätt utväg och absolut ingen universal metod. Men jag har bara 2 vägar att gå. Under kniven eller under jorden.
Väldigt få har fått allvarliga komplikationer eller faktiskt dött under ingreppet, men det betyder ju inte att det inte händer. Men jag tror att jag är redo. Jag har dock inte introducerat Dennis i själva ingreppet ännu och det är för att jag inte vill gå händelser i förväg. Dessutom så kommer det ta en tid innan själva operationen om jag skulle bli godkänd för den.
Jag vill göra den för mig.. men jag vill också göra den för honom, den jag älskar. Jag vill kunna få barn med honom, leva med honom resten av mitt liv. Ett liv som jag vill ska bli långt och kantat av kärlek, äventyr och ålderdom.
Just nu så går jag här, äter voltaren var dag och hoppas att jag ska få vakna imorgon. Jag har som sagt kontaktat vårdcentralen för konsultation och få en remiss skriven. Så vi får se...
Ångesten sprids i min kropp och jag gråter när ingen ser.
Gråter i min ensamhet och önskar mig en alternativ verklighet där ingen skadas av min existens.
Hans drömmar kan jag ej uppfylla i det fängelse jag sitter i, hans kärlek bränner mig.
Han får ej se, han får ej ta i mig. Jag känner mig obekväm.
Jag skadar, jag tynger..
kan inte känna mig trygg i dagen när morgondagen är så långt bort.
Säg mig.. kommer det ordna sig?
vilsen
Ett trasigt hjärta, en förvirrad själ.
En liten flicka som dröjt sig kvar, instängd i en kropp vars leende är en mekanisk funktion.
Hon gråter när ingen ser, hon tänker tillbaka. Hon går igenom varje minut av den tid som försvann så snabbt.
Ett liv av misslyckanden, en evighet av ingenting. Det är det som finns kvar. En himmel av fallna stjärnor, tom och mörk...
Hon gråter för att hon är ensam, hon gråter för att hon är älskad.
Orden är fängslade och känslorna undantryckta. Hon vill inte att han ska se, hon orkar inte trösta. Hon vill inte ens bli tröstad... Ty hon vet, hon är inte den.. den som han är värd.
...
1 mars så ska de införa nya scheman.. bra? både ja och nej. Som det ser ut nu så ser scheat ut som följer
förmiddagsskift: mån-tor 06-14 fre 06-12
eftermiddagsskift: mån-tor 14-22 fre 12-18
men som sagt från 1 mars nytt schema
förmiddag: mån-fre 06-14 (ingen kort fredag alltså)
eftermiddag mån-tor 14-23 ledig fredag
Nya schemat är bra på det viset att han har ledig fredag varannan vecka, men det som suger är att han är borta längre de andra dagarna.. vilket betyder mer dötid åt Emma.. jippie? nää! Urk.....
För övrigt så gör jag nu som kanske 2/3 av jordens alla kvinnor gör nångång i livet. Bantar! Dricka nutrilett smoothies och käka sallad. visst, inga fel med grönsaker och frukt och sånt.. den biten är inte direkt svårt, det som är svårt är att få med sig dennis på ett hörn. han äter ju vanlig mat och det är jag som lagar den.. kuuuuul, eller inte. En portion stekt fläsk och brunabönor till dennis, en smoothie till Emma.. Med en diet så handlar det ju hela tiden om självkontroll. Mm, självkontroll gott folk. Vart finns den när man behöver den.
Men, hellre gör jag detta på mitt eget sätt än att gå till en dietist eller läkare. Självkänsla pratas det hela tiden om, något du måste ha för att må bra och kunna leva. Gå till en dietist och du kommer inte ut ifrån det rummet med självkänslan kvar!
Takt och ton.. det finns liksom inte hos dietister, inte dom som jag har träffat. Först är det frågor om nuvarande kost och hur man ser på mat och bla bla bla.. sen kommer det, nådastöten. Upp på vågen fläskis! (dock säger dom inte så , men man ser i blicken hur de synar dig) Efter vägningen så är det neförsbacke i din självkänsla. Du kanske gick in med hopp och ett leende, men du kommer ut med tårar som bränner och återbesökslappen tynger ditt hjärta.
All respekt åt de människor som har jobbet som dietist och läkare och allt vad det är. De gör skillnad. MEN, liksom med alla människor, smala eller tjocka. Du kan inte prata med dom som om de är idioter. Vi vet vad vi ska äta och inte äta. Det är våran strid att uthärda, våran kamp mellan våra kroppar och våra invanda rutiner. Det vi behöver är ett stöd, någon att prata med och utbyta ideér med i våra strategier. Inte någon maktfigur som sitter där på sina höga pedistal med en muffins i änden av ett snöre och skriker.. hoppa tjockis, hoppa.. Bränn kalorierna.
Som ni nu förstår så har jag inte mkt tillövers för att gå till dietister. Jag uthärdar mina egna strider, lider i det tysta och på så vis så gör jag ingen besviken förutom mig själv. Om jag har självkänsla? Den kommer och går..
Passion of love
Make me beg for mercy when i do wrong.
Put your hand over my mouth so i cannot scream.
Make me see the reality, take me out of my dream.
Hold me tight and never let go.
If you tell me to bring the moon i’ll do so.
Your wish is my comand.
Love me the way that i understand.
You will always be the one.
Always feel the power when my mission is done.
See your little girl, your property from today.
Your property for ever, i hope you’ll stay.
I wanna feel you there beside me day and night.
Only you can make me feel right.
Emma Persson 10-01-21
Wanted, John blund
Fredag.. igen. Vilket kanske inte är helt konstigt iofs men tiden går så fort numera. Sitter som vanligt och inväntar trötthetens ljuva ankomst.. men inte ett spår. Börjar bli jobbigare och jobbigare.
Somnade vid 4, halv 5 imorse och vaknade sedan halv 6 igen. Klarvaken och varmt runtom mig. Kunde inte hjälpa det men då grät jag. Jag var så trött och ville bara sova, men jag kunde ha gått upp och varit hur pigg som helst. Men jag la mig ner och låg kvar där, somnade tillsist i nån timme.
Nu sitter man här igen och bävar inför natten.
Det tar psykiskt, man blir så frustrerad och helt utmattad så man sätter sig bara ner och gråter tillslut..
Men men.. det är ju perioder, sen ger det sig ett tag. Man kan väl helt enkelt hoppas på att man snart igen får sova lite mer om nätterna.
Imorrn kanske svärmor skulle titta förbi. Trevligt =) Nu när man inte har ett fordon så kan man ju heller inte hälsa på nån så det blir ju inte så ofta man ser henne. Finns ju telefon iofs, men det är ju aldrig samma sak.
Mariana, fredrik och lilla anton var här igår och lämnade en soffa som vi fick. Katterna är galna i den, den luktar för det första av andra katter och sen är den ju inte nått som har funnits här tidigare och det gör det ju bara roligare att kuta fram och tillbaka i korridoren och upp på soffan, ner för soffan, brottas lite i den och sen kuta iväg igen. Man blir knäpp på ljudet av dem för pippi (den minsta kissen i skaran) galloperar när hon springer och det låter ju så roligt.. =) Men ack så irriterande efter ett par vändor fram och tillbaka..
Klockan är snart 2 och jag vill bara lägga mig men jag är inte tillräckligt trött ännu för det, väntar en stund till och ser hur det artar sig. Älskling sitter och tittar på kampsport tror jag. Rätt bra program men jag tänkte jag skulle skriva lite i bloggen nu när jag ändå sitter här..
Men nu får det räcka för idag, ska gå och strypa ett par katter som driver mig till vansinne ;) Nejdå.. dom får bara ett varnade finger och ett ont öga. Dom små raringarna är som barn med en ny leksak.. de tröttnar snart ändå :P
Carpe diem
Men vart finns den där tryggheten och säkerheten, hur vet man när man nått den?? Det finns ju inget sådant stadie..
Ligger den i framtiden? Om 4 år kanske? 6 år??
Jag skulle inte tro det. Vår trygghet är den vi själva skapar inombords och den ligger här och nu, i det bortglömda nuet som alla så ivrigt vill stressa igenom för att nå framtiden och kunna leva säkert med alla tillgångar och saker som vi köpte för de där pengarna som vi kallar våran trygghet.. Livet är oförutsägbart, vi vet ingenting om morgondagen. Herregud, vi är inte ens lovade en ny dag, en ny gryning. Det finns ingen fortsättning.
När jag lägger mig ikväll så kan det vara min sista natt bredvid den jag älskar och är trygg hos. Sen då? Vad ska leva vidare med mig.. ska det stå på min gravsten att jag sköt upp så mkt, försakade så mkt av mitt liv för att nå upp till morgondagens förväntningar? Varför kan det inte få stå att mitt liv kantades av kärlek och sinnesfrid, ett harmoniskt sinne för det oförstådda och det som jag ej visste. Att jag levde mitt liv i ett behagligt lugn och att jag inte försakade mig själv i en process som så många går förlorade i.
Allting tas för givet när vi bara lever i en lånad verklighet. jag säger inte att alla de som jobbar hårt och vill försöja både sig själva och sina familjer är dömda.. jag vill bara få den enkla människan att förstå nuet. Med risk för att låta som en moralpredikare och präst.. Varje dag är en gåva, en gåva som vore högst oartigt att inte ta emot. Vi får den och vi lägger den åt sidan som en present vi fått av en avsides släkting, vi ser den inte mer och vi leker aldrig med den. Vi leker aldrig med tanken på alla de potential som ligger för våra fötter.
Jag skänker en tanke till alla dom som förlorat någon, alla dem som idag sörjer och önskar att den dagen skulle återvända så de fick säga farväl, hålla dem en sista gång eller kanske göra något ogjort. Dagen kommer aldrig komma tillbaka, tro mig jag vet.. Jag har så många nätter gråtit och bett till Gud från mitt fönster att min mamma kunde se mig och krama mig. Jag ville så gärna få säga farväl.. men det kommer jag inte att få göra.
Alla de som bråkar och gnabbar på varandra hela dagarna, vad tjänar det till? Imorgon kanske ni ändå inte kommer ses något mer. Tiden är inne för att gå, säga adjö till allt man vet. Hur ska man då fortsätta leva utan den personen när man vet.. att man inte tog till vara på nuet och allt som det har att erbjuda..
Carpe diem! För allt vad det nu kan vara värt....
Tids nog..
Känns som en evighet sedan jag skrev på bloggen, men det känns också som en evighet sedan jag tillät mig att fundera och analysera de tankar som snurrar i mitt huvud. Hela tiden så händer något nytt, raserar och krånglar till det. Kämpar för varje dag och försöker.
Vet inte riktigt varför jag ens nu tagit mig tid till skrivandets ädla konst men kanske så ser man ljuset. Jag tror iaf att man kan tillåta en liten strima av hopp.
Bilen är skrot, funderingar på en ny bil växer för var dag som man sitter som inspärrad i huset. Inte för att det är några fel på det iofs. Man kan väl nästan se det som en semester från alla måsten.
Men bil behöver vi och så som det verkar nu så får det bli en ny bil. Vad hur och när får bli en senare fråga när andra beslut har tagits.
Har tvättat idag och fortsatt mitt maraton på tre kronor serien.. kan inte hjälpa det, man blir fast i det och för varje avsnitt så kommer man ihåg mer och mer. Skulle även vilja se vita lögner igen, rederiet.. nostalgi trippar som man aldrig kan få nog av.
Paradise hotel, robinson? Dagens tv skulle jag nog inte ställa mig bakom, sålänge det inte handlar om simpson förstås.
Dagarna smälter ihop känns det som, det är inget som skiljer onsdagen från tisdagen och måndagen från lördagen.. Allt bara flyter ihop och dagarna passerar utan att man egentligen lägger någon större notis om den. Just nu spelar det väl ingen roll och kanske inte är så konstigt heller. Men ändå.
Jag ägnar mig åt drömmar, dagdrömmar. En alternativ verklighet, en tillflyktsort. Där, när jag sluter ögonen, så kan jag redigera, lägga till och ta bort.
Jag har en dröm, en stor dröm faktiskt. Jag tänker på det alltmer och kan inte rå för att jag så gärna vill. Jag och Dennis har pratat om det och jag har förklarat min syn och han sin.. " Tids nog" säger han.. tids nog ja, när är det?
Vet heller inte varför det är så viktigt, men antagligen så är det för att saker faktiskt är som de är.
Jag får fortsätta drömma och invänta det där.. tids nog stadiet.. Inte för att jag tvivlar på hans ord. Vi har ju pratat om det. Men jag ska inte stressa. Det är inte en sak att stressa fram. Men vad ska man göra när drömmen etsat sig fast i bröstet och man bara vill förflytta allt drömmande ut i verkligheten??
Tids nog.. Fånigt uttryck egentligen. Spontanitet är nog ett utdöende ord.. Men kanske, ska man akta sig även för spontanitetens söta frukter. De har ju visat sig förgiftade förr.
Almost there
Förra året docks å firade vi på Satin i örebro tillsammans med vänner. Känns inte som man orkar med sånt i år. Jag och älskling tar oss nog nått glas här hemma i lugnan ro, och ringer in ett nytt år av kärlek och glädje tillsammans, utan tjo tjim och ölspill.
Har idag varit iväg till Linde med storasyster och handlat lite.. Bilen står ju där den står och ICA tenderar inte till att ha ett så stort utbud vad gäller matvaror. Dessutom är det både krångligt och för kallt för att kånka matkassar därifrån och hem.
Tur man har en så snäll syster som man har <3
Nu när älskling är ledig måste vi ta itu med matlagning som sig bör, har inte blivit några fasta måltider på ett tag och det känns i magen när man väl äter.. och då chockar magen. Kändes ikväll.
Vi sprang på toa i omgångar (trevlig fakta :D, jag vet) och sen blev man liggande under täcke med magknip.. har lugnat sig en del nu dock och ska nog inte äta någe mer idag.
Börjar bli trött nu med, men ska banne mig inte lägga mig förens jag är riiiiktigt trött så jag faktiskt får somna in ordentligt och sen sova tills morgonen.
Behövs! För imorrn tänkte jag ta itu med tvätt också, det går inte om man går runt i ett töcken.
Cold winter night
Fick låna bil av älsklingens bror så man slapp gå i kylan iaf, våran såkallade bil står i garaget fortfarande helt utslagen. Ska väl ta och kolla över den i helgen och se vad som kan göras.
Förhoppningsvis så får man igång den och kan röra sig lite mer obehindrat. Har blivit ganska mycket hemmasittande på sistone.
Men det är iofs inget fel på det heller, är faktiskt rätt skönt.
Sista arbetsdagen imorrn för älskling, kort vecka eftersom det är nyår. Dessutom så blev det en positiv överaskning när arbetsledaren fick igenom att de skulle gå fredagspass (tidsmässigt) imorrn. Så han slutar 12. Nice! =)
Längtar efter torsdag med mer soffmys och slapparkläder.. Tända i öppna spisen och lära sig hur man får sprutt på bstun :O Har inte riktigt fattat det ännu. Den är liksom utrustad med rattar.. å det ställer till det lite i hjärnkontoret. Men skam den som ger sig.
Skulle egentligen duschar idag känns det som men va fan jag orkar inte, trött och usch..
Får ta det imorrn. För ska jag duscha så vill älskling vara med och det orkar jag inte idag :P Ska dricka upp min Burn som jag smuttar på och ta mig ett bloss, sen får det nog bli natten för oss här hemma på 10:an..
See ya when i do..
Granen står så grön å grann.. ute i snön!
Får hoppas att det inte kommer nå mer snö nu, det räcker bra och mer därtill med det som kommit.
Snart nyår.. Vet inte riktigt vad man ska hitta på ännu. Antar det får bli lite hemmamys med tända marschaller på trappen och nå gottigt att äta. Dricka lite vuxen dricka och slappna av. Kanske kunde man inviga bastun? Blev ju inget sådant över julen. Hmm, det tåls att tänka på.
Sitter här och funderar på om man ska ta tag i sig själv och fixa lite saker. Typ sätta upp nån bättre lampa i sovrummet och få upp lite tavlor.. skulle behöva göra över med lite mjölk som står i kylen med så jag tror det blir en äppelpaj och marsan sås.. det gör ju inte ont =)
Fick beröm för min egna kryddning på kycklingklubborna vi hade till middag. *stolt* Att laga mat och krångla med egna recept är det roligaste som finns.. Speciellt om man får laga till någon annan. Till sig själv spelar det ju inte så stor roll. Synd bara att min karl inte gillar fisk något vidare.. gillar heller inte mångt och mycket som jag tycker om i annan matväg. Brie ost t.ex.? Vem gillar inte det? :O Speciellt till ett kex och något gott att dricka.. Nää, det får jag äta själv eftersom han inte ens vill smaka på det.
Men men.. Ska väl inte klaga. Herregud jag menar, det finns ju mycket som jag själv inte gillar som t.ex. surströmming och lutfisk och sånna grejjer. Lever och blodpudding tillhör nog topp 5 av saker jag absolut inte stoppar i min mun. Så allting är ju faktiskt relativt.
Den ena kissekatten ligger bredvid mig i fotöljen och sover. Ser skönt ut, men har lite att fixa med innan jag lägger mig. Inatt ska man väl ändå sova.. Inte för att jag klagar på föregående natt ;)
