...
Onsdag idag och jag som vanligt sitter här hemma och väntar på att dennis ska komma hem från jobbet. När han går eftermiddag så suger det verkligen. finns inget att göra.. förutom att städa, diska, tvätta och ha allmänt tråkigt!!!
1 mars så ska de införa nya scheman.. bra? både ja och nej. Som det ser ut nu så ser scheat ut som följer
förmiddagsskift: mån-tor 06-14 fre 06-12
eftermiddagsskift: mån-tor 14-22 fre 12-18
men som sagt från 1 mars nytt schema
förmiddag: mån-fre 06-14 (ingen kort fredag alltså)
eftermiddag mån-tor 14-23 ledig fredag
Nya schemat är bra på det viset att han har ledig fredag varannan vecka, men det som suger är att han är borta längre de andra dagarna.. vilket betyder mer dötid åt Emma.. jippie? nää! Urk.....
För övrigt så gör jag nu som kanske 2/3 av jordens alla kvinnor gör nångång i livet. Bantar! Dricka nutrilett smoothies och käka sallad. visst, inga fel med grönsaker och frukt och sånt.. den biten är inte direkt svårt, det som är svårt är att få med sig dennis på ett hörn. han äter ju vanlig mat och det är jag som lagar den.. kuuuuul, eller inte. En portion stekt fläsk och brunabönor till dennis, en smoothie till Emma.. Med en diet så handlar det ju hela tiden om självkontroll. Mm, självkontroll gott folk. Vart finns den när man behöver den.
Men, hellre gör jag detta på mitt eget sätt än att gå till en dietist eller läkare. Självkänsla pratas det hela tiden om, något du måste ha för att må bra och kunna leva. Gå till en dietist och du kommer inte ut ifrån det rummet med självkänslan kvar!
Takt och ton.. det finns liksom inte hos dietister, inte dom som jag har träffat. Först är det frågor om nuvarande kost och hur man ser på mat och bla bla bla.. sen kommer det, nådastöten. Upp på vågen fläskis! (dock säger dom inte så , men man ser i blicken hur de synar dig) Efter vägningen så är det neförsbacke i din självkänsla. Du kanske gick in med hopp och ett leende, men du kommer ut med tårar som bränner och återbesökslappen tynger ditt hjärta.
All respekt åt de människor som har jobbet som dietist och läkare och allt vad det är. De gör skillnad. MEN, liksom med alla människor, smala eller tjocka. Du kan inte prata med dom som om de är idioter. Vi vet vad vi ska äta och inte äta. Det är våran strid att uthärda, våran kamp mellan våra kroppar och våra invanda rutiner. Det vi behöver är ett stöd, någon att prata med och utbyta ideér med i våra strategier. Inte någon maktfigur som sitter där på sina höga pedistal med en muffins i änden av ett snöre och skriker.. hoppa tjockis, hoppa.. Bränn kalorierna.
Som ni nu förstår så har jag inte mkt tillövers för att gå till dietister. Jag uthärdar mina egna strider, lider i det tysta och på så vis så gör jag ingen besviken förutom mig själv. Om jag har självkänsla? Den kommer och går..
1 mars så ska de införa nya scheman.. bra? både ja och nej. Som det ser ut nu så ser scheat ut som följer
förmiddagsskift: mån-tor 06-14 fre 06-12
eftermiddagsskift: mån-tor 14-22 fre 12-18
men som sagt från 1 mars nytt schema
förmiddag: mån-fre 06-14 (ingen kort fredag alltså)
eftermiddag mån-tor 14-23 ledig fredag
Nya schemat är bra på det viset att han har ledig fredag varannan vecka, men det som suger är att han är borta längre de andra dagarna.. vilket betyder mer dötid åt Emma.. jippie? nää! Urk.....
För övrigt så gör jag nu som kanske 2/3 av jordens alla kvinnor gör nångång i livet. Bantar! Dricka nutrilett smoothies och käka sallad. visst, inga fel med grönsaker och frukt och sånt.. den biten är inte direkt svårt, det som är svårt är att få med sig dennis på ett hörn. han äter ju vanlig mat och det är jag som lagar den.. kuuuuul, eller inte. En portion stekt fläsk och brunabönor till dennis, en smoothie till Emma.. Med en diet så handlar det ju hela tiden om självkontroll. Mm, självkontroll gott folk. Vart finns den när man behöver den.
Men, hellre gör jag detta på mitt eget sätt än att gå till en dietist eller läkare. Självkänsla pratas det hela tiden om, något du måste ha för att må bra och kunna leva. Gå till en dietist och du kommer inte ut ifrån det rummet med självkänslan kvar!
Takt och ton.. det finns liksom inte hos dietister, inte dom som jag har träffat. Först är det frågor om nuvarande kost och hur man ser på mat och bla bla bla.. sen kommer det, nådastöten. Upp på vågen fläskis! (dock säger dom inte så , men man ser i blicken hur de synar dig) Efter vägningen så är det neförsbacke i din självkänsla. Du kanske gick in med hopp och ett leende, men du kommer ut med tårar som bränner och återbesökslappen tynger ditt hjärta.
All respekt åt de människor som har jobbet som dietist och läkare och allt vad det är. De gör skillnad. MEN, liksom med alla människor, smala eller tjocka. Du kan inte prata med dom som om de är idioter. Vi vet vad vi ska äta och inte äta. Det är våran strid att uthärda, våran kamp mellan våra kroppar och våra invanda rutiner. Det vi behöver är ett stöd, någon att prata med och utbyta ideér med i våra strategier. Inte någon maktfigur som sitter där på sina höga pedistal med en muffins i änden av ett snöre och skriker.. hoppa tjockis, hoppa.. Bränn kalorierna.
Som ni nu förstår så har jag inte mkt tillövers för att gå till dietister. Jag uthärdar mina egna strider, lider i det tysta och på så vis så gör jag ingen besviken förutom mig själv. Om jag har självkänsla? Den kommer och går..
