Tids nog..
Känns som en evighet sedan jag skrev på bloggen, men det känns också som en evighet sedan jag tillät mig att fundera och analysera de tankar som snurrar i mitt huvud. Hela tiden så händer något nytt, raserar och krånglar till det. Kämpar för varje dag och försöker.
Vet inte riktigt varför jag ens nu tagit mig tid till skrivandets ädla konst men kanske så ser man ljuset. Jag tror iaf att man kan tillåta en liten strima av hopp.
Bilen är skrot, funderingar på en ny bil växer för var dag som man sitter som inspärrad i huset. Inte för att det är några fel på det iofs. Man kan väl nästan se det som en semester från alla måsten.
Men bil behöver vi och så som det verkar nu så får det bli en ny bil. Vad hur och när får bli en senare fråga när andra beslut har tagits.
Har tvättat idag och fortsatt mitt maraton på tre kronor serien.. kan inte hjälpa det, man blir fast i det och för varje avsnitt så kommer man ihåg mer och mer. Skulle även vilja se vita lögner igen, rederiet.. nostalgi trippar som man aldrig kan få nog av.
Paradise hotel, robinson? Dagens tv skulle jag nog inte ställa mig bakom, sålänge det inte handlar om simpson förstås.
Dagarna smälter ihop känns det som, det är inget som skiljer onsdagen från tisdagen och måndagen från lördagen.. Allt bara flyter ihop och dagarna passerar utan att man egentligen lägger någon större notis om den. Just nu spelar det väl ingen roll och kanske inte är så konstigt heller. Men ändå.
Jag ägnar mig åt drömmar, dagdrömmar. En alternativ verklighet, en tillflyktsort. Där, när jag sluter ögonen, så kan jag redigera, lägga till och ta bort.
Jag har en dröm, en stor dröm faktiskt. Jag tänker på det alltmer och kan inte rå för att jag så gärna vill. Jag och Dennis har pratat om det och jag har förklarat min syn och han sin.. " Tids nog" säger han.. tids nog ja, när är det?
Vet heller inte varför det är så viktigt, men antagligen så är det för att saker faktiskt är som de är.
Jag får fortsätta drömma och invänta det där.. tids nog stadiet.. Inte för att jag tvivlar på hans ord. Vi har ju pratat om det. Men jag ska inte stressa. Det är inte en sak att stressa fram. Men vad ska man göra när drömmen etsat sig fast i bröstet och man bara vill förflytta allt drömmande ut i verkligheten??
Tids nog.. Fånigt uttryck egentligen. Spontanitet är nog ett utdöende ord.. Men kanske, ska man akta sig även för spontanitetens söta frukter. De har ju visat sig förgiftade förr.
