vilsen

Ett trasigt hjärta, en förvirrad själ.
En liten flicka som dröjt sig kvar, instängd i en kropp vars leende är en mekanisk funktion.
Hon gråter när ingen ser, hon tänker tillbaka. Hon går igenom varje minut av den tid som försvann så snabbt.
Ett liv av misslyckanden, en evighet av ingenting. Det är det som finns kvar. En himmel av fallna stjärnor, tom och mörk... 
Hon gråter för att hon är ensam, hon gråter för att hon är älskad.
Orden är fängslade och känslorna undantryckta. Hon vill inte att han ska se, hon orkar inte trösta. Hon vill inte ens bli tröstad... Ty hon vet, hon är inte den.. den som han är värd.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0