We can make it if we try
Får väl börja bli lite mer konsekvent med bloggen och skriva och uppdatera. kan kännas skönt senare att se tillbaka (om det blir som jag vill).
Idag så har jag kontaktat försäkringskassan och ordnat med papper om aktivitetsersättning. Hon kunde inte säga om jag skulle komma att bli beviljad men hon skulle skicka papper som jag ska skicka tillbaka när jag fått mitt läkarintyg. Så jag hoppas och håller bägge tummarna för det skulle underlätta en del senare om jag kan få bidrag när jag inte är arbetsför.
fick min kallelse idag också till läkaren och jag tycker inte det kan gå fort nog tills nästa torsdag. Jag hoppas han är bra, josef hette han visst. Jag är orolig på samma gång, att de ska kunna neka mig det här. Men ändå, jag vet ju att jag egentligen inte kan bli nekad eftersom det är som det är med mig och min vikt nu. oron finns ju alltid oavsett. Men jag tror på att det kommer gå vägen =)
Bara nu när jag tagit första steget ut i det okända, det som jag sålänge har velat undvika, så känns det så mycket lättare. jag tror banne mig att det nu finns en gnutta livsglädje med i bilden =) Jag har alltid gömt mig bakom min vikt, försvunnit i mina kläder som ska "dölja" mig. Men jag behöver det här, jag kan nog inte poängtera hur mycket det här skulle betyda för mig.
Visst tar jag en risk, det är inte smärtfritt, men den risken är fortfarande mindre än om man ser på vart jag kanske skulle befinna mig om 5-10 år.
Dennis tar det bra det här med vad som komma skall. Han är ju såklart orolig men det är min Dennis alltid när det gäller mig =) He is everything i ever wanted and all i ever need <3
Ska snart gå och lägga mig tror jag, somnade ju så sent inatt så jag hoppas på att jag ska kunna somna lite tidigare idag. Så drygt att sitta uppe på nätterna och sen sova in på halva dan.
