The big day
Imorgon är det då dags.. en del av mig vill bara hitta på nått, ljuga, säga att jag är sjuk och inte kan komma. Pallar inte nerverna. Visst herregud det är ett samtal med en läkare. Men det är stort när man slår ut det på det hela. Vad det leder till.
Anledningen jag är nervös är för att jag inte vet hur läkaren är och om de kan neka mig? Det skulle ge mig större ångest än vad operationen skulle göra.
12 timmar kvar nu.. undrar om jag kommer sova inatt?
Har redan sagt att jag inte vill att dennis ska följa med in. Det blir lättare om jag gör det här själv. för har man någon annan med sig så brukar det alltid bli så att man inte kan köra en rak dialog mellan läkaren utan att det blir frågor och sånt.
Frågorna kan vi ta sen.. när jag fått ett ja eller nej. Ska hursom helst ha ett läkarintyg imorrn och därmed basta!
idag har jag kännt mig lite lagom effektiv. fixat och donat här hemma och varvat med vila. Vill hålla igång lite grann iaf så jag inte kan tänka för mycket.
Var ju inget bra väder idag så blev aldrig att jag gick ut nått och grejja på gården. Har tänkt mig fixa lite i rabatterna iaf nu till helgen när det ska bli fint. Har inget direkt att sätta ut just nu men vill ha en ogräsfri och snygg rabatt iaf ju.
påsk är det också nu till helgen.. orkar inte med det. har inget påskpynt för det första, inga speciella dukar eller gardiner och vi har inte råd att köpa nå heller så det blir en påskfri påsk kan man väl kanske säga. Kanske lika skönt det. Jag vet inte.
Städa lär jag väl få göra iaf kan jag tro. Katthår och skräp på golvet.
Snart dags för mig att fylla 20 år. Känns inte alls särskilt spännande faktiskt. Har liksom tappat lite av festsinnet. kanske för att jag inte trivs med mig själv just nu. men ska väl iaf ha nån slags fest. men inte så att jag är överdrivet entusiastisk.
Förresten så kan jag ju anteckan också att det åskade för första gången i år den 27:e mars.. höll på att smälla av :O Frontåska som tur var.. de är kraftiga som ett riktigt åskväder men det varar inte lika länge och det var jag glad för. men lite kul dock.. att det åska så tidigt på våren. Kändes knepigt med tanke på all snö som låg på marken fortfarande. Nu vet man iaf att det är vår!
Skriet från vildmarken
Idag har vi inte gjort så mycket förutom att åka och inhandla snus och ciggaretter. De hade dock inte korta pall mall i limpa så det fick bli nå nytt de hade fått in. Paramount hette de visst och kosta bara 37:- asken så det var väl okej. Smakade inte direkt så mycket annorlunda heller så det funkar.
Natten till idag var lite knepig. Vaknade strax före 4 av ett djurläta utanför fönstret och ignorerade det först men eftersomd det fortsatte och lät så nära så gick jag upp och tittade ut men såg inget. Fick sedan höra av min syster att det var en kattuggla, inom folktron mer känd som dödsugglan. Tydligen så sägs det inom den gamla folktron att om en uggla ger sitt läta vid bostadshus på natten så bebådar den dödsfall.
Detta gav mig dock lite rysningar när jag sökte upp infon på nätet eftersom att den var precis i skogsbrynet bakom våra grannar mittemot oss. Den var ju så nära liksom :O Inte mysigt, speciellt inte om man är vidskeplig som jag är.
Haha, lite komiskt, eller ja komsikt kanske man inte ska säga, men mitt vita arkiv kom idag. Papprena som man ska fylla i om huruvida man vill ha sin begravning. Tankarna går ju.. Men jag har dock inte planerat nån gråtfest på min bekostnad riktigt än. Så mycket kvar att hinna med.
Nästa vecka är det ju påsk med.. Hmm , inte riktigt kommit så långt i mina planeringar ännu. tror dock inte att det kommer bli något speciellt då. Inte som jag vet nu iaf.
Men herregud, katterna har highlife och är tokiga. Alltid på kvällar och nätter. Precis som om de känner på sig att man inte orkar med sånt just då.
Älskling ligger i sängen och spelar spel, jag sitter och slösurfar på nätet och spelar spel på FB. Mycket roligare än så är det inte just nu men jag är för trött också för att engagera mig i nått så det känns lite lagom att bara sitta här nu.
Ska väl snart gå in jag med och lägga mig i sängen, slå på nån halvtaskig film och nanna kudde. I helgen blir det lungt. Kanske nån visit från tony. Känns också lite lagom seriöst för en helg. Helt slut som artist...
A milliondollar baby
Just nu sitter jag och dricket vatten, det var bett i soppan =) Precis så där lagom som det ska vara.
Älskling ligger i sängen och spelar spel och vi ska väl lägga oss om en stund eftersom han går upp klockan 5 på morgonen. Jag sover ju som aldrig förr vid den tiden. Vi brukar dock kolla på en film i sängen innan vi somnar för då kan jag också somna någorlunda i tid. vilket känns bra eftersom jag annars brukar bli sittandes uppe till 4 eller tills han går upp.
Satt och räknade ihop räkningarna idag och det är alltid surt, vi ska väl klara oss denna månad också, det gör vi alltid på ett eller annat sätt. Men nästa månad så får bruksarbetarna en bonus och den är välkommen. För alltid är det pengar som ska göra en på dåligt humör. Vissa dagar så har man ju funderat på varför vi ska bo så stort som vi gör, vi skulle ju kunna spara pengar på att ta nått mindre som inte kostar så mycket i hyra. Men samtidigt så är det såhär jag/vi alltid har velat bo. Stora ytor, stor tomt, garage. hyran som vi har är inte dyr egentligen om man ser på hur stort det är och uppvärmningen och så. Fördelarna är ju fler än nackdelarna med vårat hus. Så det får gå.
jag hoppas ju bara på att jag ska få bidraget godkänt av försäkringskassan så det blir lite extra pengar och att operationen kan bli av inom en rimlig framtid så jag kan börja jobba sen. För det känns tungt att klaga på räkningar och pengarna som nätt och jämt går ihop vissa månader, när man vet att det är Dennis som faktiskt arbetar och håller ihop det här. ibland känner jag mig som ett stort problem.
Men samtidigt så spelar det ingen roll. Pengar är ju inte det viktigaste här i livet. Det är min kärlek och våra kärleksbarn (katterna). Vi klarar allt! Vi är ju familjen Bergström/Persson för bövelen!!
We can make it if we try
Får väl börja bli lite mer konsekvent med bloggen och skriva och uppdatera. kan kännas skönt senare att se tillbaka (om det blir som jag vill).
Idag så har jag kontaktat försäkringskassan och ordnat med papper om aktivitetsersättning. Hon kunde inte säga om jag skulle komma att bli beviljad men hon skulle skicka papper som jag ska skicka tillbaka när jag fått mitt läkarintyg. Så jag hoppas och håller bägge tummarna för det skulle underlätta en del senare om jag kan få bidrag när jag inte är arbetsför.
fick min kallelse idag också till läkaren och jag tycker inte det kan gå fort nog tills nästa torsdag. Jag hoppas han är bra, josef hette han visst. Jag är orolig på samma gång, att de ska kunna neka mig det här. Men ändå, jag vet ju att jag egentligen inte kan bli nekad eftersom det är som det är med mig och min vikt nu. oron finns ju alltid oavsett. Men jag tror på att det kommer gå vägen =)
Bara nu när jag tagit första steget ut i det okända, det som jag sålänge har velat undvika, så känns det så mycket lättare. jag tror banne mig att det nu finns en gnutta livsglädje med i bilden =) Jag har alltid gömt mig bakom min vikt, försvunnit i mina kläder som ska "dölja" mig. Men jag behöver det här, jag kan nog inte poängtera hur mycket det här skulle betyda för mig.
Visst tar jag en risk, det är inte smärtfritt, men den risken är fortfarande mindre än om man ser på vart jag kanske skulle befinna mig om 5-10 år.
Dennis tar det bra det här med vad som komma skall. Han är ju såklart orolig men det är min Dennis alltid när det gäller mig =) He is everything i ever wanted and all i ever need <3
Ska snart gå och lägga mig tror jag, somnade ju så sent inatt så jag hoppas på att jag ska kunna somna lite tidigare idag. Så drygt att sitta uppe på nätterna och sen sova in på halva dan.
Morgondagen.. är du för mig?
Tony kom på kaffe förut och spelade lite wii med Dennis. Jag gav mig inte in i det denna gången för jag fick sån magvärk och sen kom mensen som på posten.. Suck.. men det är inget jag ska klaga på egentligen, har sån oregelbunden mens och ärligt talat så trodde jag inte att jag kunde få mens längre. Men tydligen så kan jag det. Vilket är skönt.
Har heller inte fått nått svar från vårdcentralen ännu så på måndag så får jag väl ringa dit om jag inte får nått mail under dagen. Måste få detta ur världen snart så jag kan börja leva igen. För just nu.. så finns jag bara.
Dennis stöttar mig i allt, det vet jag, men det är så jobbigt. Min vikt har alltid varit ett problem och nu har den faktiskt gett mig fysiska problem. Min rygg klarar inte det jag alltid klarat, mina fötter svullnar och mina knän hänger inte med alltid. Det finns ingen annan återvändo och jag har tagit reda på allt som går att ta reda på om det här med operation och det tycker jag att man borde innan man ens börja fundera på metoden. Så mkt före, under och efter som ska göras. Det är ingen lätt utväg och absolut ingen universal metod. Men jag har bara 2 vägar att gå. Under kniven eller under jorden.
Väldigt få har fått allvarliga komplikationer eller faktiskt dött under ingreppet, men det betyder ju inte att det inte händer. Men jag tror att jag är redo. Jag har dock inte introducerat Dennis i själva ingreppet ännu och det är för att jag inte vill gå händelser i förväg. Dessutom så kommer det ta en tid innan själva operationen om jag skulle bli godkänd för den.
Jag vill göra den för mig.. men jag vill också göra den för honom, den jag älskar. Jag vill kunna få barn med honom, leva med honom resten av mitt liv. Ett liv som jag vill ska bli långt och kantat av kärlek, äventyr och ålderdom.
Just nu så går jag här, äter voltaren var dag och hoppas att jag ska få vakna imorgon. Jag har som sagt kontaktat vårdcentralen för konsultation och få en remiss skriven. Så vi får se...
Ångesten sprids i min kropp och jag gråter när ingen ser.
Gråter i min ensamhet och önskar mig en alternativ verklighet där ingen skadas av min existens.
Hans drömmar kan jag ej uppfylla i det fängelse jag sitter i, hans kärlek bränner mig.
Han får ej se, han får ej ta i mig. Jag känner mig obekväm.
Jag skadar, jag tynger..
kan inte känna mig trygg i dagen när morgondagen är så långt bort.
Säg mig.. kommer det ordna sig?
vilsen
Ett trasigt hjärta, en förvirrad själ.
En liten flicka som dröjt sig kvar, instängd i en kropp vars leende är en mekanisk funktion.
Hon gråter när ingen ser, hon tänker tillbaka. Hon går igenom varje minut av den tid som försvann så snabbt.
Ett liv av misslyckanden, en evighet av ingenting. Det är det som finns kvar. En himmel av fallna stjärnor, tom och mörk...
Hon gråter för att hon är ensam, hon gråter för att hon är älskad.
Orden är fängslade och känslorna undantryckta. Hon vill inte att han ska se, hon orkar inte trösta. Hon vill inte ens bli tröstad... Ty hon vet, hon är inte den.. den som han är värd.
